Islands distinkta ulltröja är själva definitionen av vintermys. Den är känd som en lopapeysa (eller kort och gott ”lopi”) och har blivit en nationell ikon – såväl som en perfekt souvenir från ett besök på Island.
Här ger vi dig en beskrivning av vad som gör den isländska lopapeysan unik, och vi tar en titt på en ny bok som nystar vidare i detta mysiga stickade plagg.
I den här artikeln:
Bild nedan: ”Hestaland hästtröja” passar bra med ett hästtillbehör.
En lopapeysa är en tröja gjord enbart av isländsk fårull. Namnet ”lopapeysa” är en sammansättning: Lopi är namnet på garnet och peysa betyder tröja.
Det kan låta enkelt, men den här ödmjuka tröjan älskas av islänningar i alla åldrar och kön, och det finns en stor chans att upptäcka din beskärda del av lopapeysa medan du semestrar på Island.
Det viktigaste är att en äkta lopapeysa-tröja är handstickad (inte maskintillverkad) och gjord av isländsk ull som kallas för lopi.
Ull från isländska får har en distinkt kombination av inre och yttre fibrer. De yttre fibrerna är långa, sega och vattentåliga, medan de inre är fina, mjuka och isolerande, vilket ger hög motståndskraft mot kyla. Själva lopigarnet är ospunnet, vilket innebär att dessa egenskaper bevaras. Med andra ord är isländska får – och dessa isländska ulltröjor – perfekt anpassade för det lokala klimatet.
Från början stickades isländska lopapeysa i naturliga ”fårfärger” (svart, brun, gräddfärgad, grå etc). Idag finns de i alla möjliga färgkombinationer och mönster.
Det runda oket är det som lättast identifierar en traditionell isländsk ulltröja. Även om designen kan se gammal ut, härstammar det moderna lopapeysa-mönstret från mitten av 1900-talet. Med inspiration från norska tröjor och Grönlands pärlkragar, publicerades det första stickmönstret av en tröja med runt ok i en sticktidning 1956.
Lopapeysa-tröjor finns i ett antal stilar, även om de vanligaste är tröjor, halv dragkedja och hel dragkedja. Vissa lopis är tillverkade i cardiganstil med knappar.
Bild nedan: ”Lopi vid sjön”, med lupiner.
Tja, det är enkelt. Om du kollar hur lokalbefolkningen gör kan du bära en lopapeysa-tröja var som helst, när som helst. Från festivaler till vandringsleder.
Att bära lager på lager är nyckeln till att klä sig för det (föränderliga) vädret på Island. Isländsk ull är en bra isolator, och det bästa sättet att bära en lopapeysa är som ett mellan- eller yttre lager (inte direkt mot huden – isländsk lopiull är inte lika fin som vissa typer av ull, så vissa tycker att det är en lite för grov eller kliande).
Att ta hand om din lopapeysa ordentligt är en viktig del av att äga en. När det handlar om att rengöra din lopapeysa-tröja får du inte glömma att de endast ska tvättas för hand. Bästa sättet att tvätta en lopapeysa är genom att blötlägga den i ljummet vatten med lite tvättmedel avsett för ull och rengöra den med försiktiga rörelser. Undvik att gnugga eller klämma hårt eftersom det kan orsaka skador. När tröjan är ren vrider du försiktigt ur den för att bli av med överflödigt vatten och låter den torka ovanpå en handduk.
Undrar du var man kan köpa en lopapeysa på Island? Det bästa rådet för att välja en äkta lopapeysa-tröja är att leta efter etiketten ”handknitted in Iceland”. En etikett med texten ”Designed in Iceland” kan tyda på att lopapeysan stickats i ett annat land och möjligen är maskintillverkad.
Det finns fantastiska ställen att leta efter en lopi i en storlek, design och färgkombination som passar dig. På Islands landsbygd kan du stöta på hantverksbutiker eller pensionat och kaféer med tröjor som stickats av lokalbefolkningen. Till exempel kan du köpa traditionella isländska ulltröjor på ställen runt om Gyllene cirkeln-rundturen, som presentbutikerna Gullfoss och Geysir. I Reykjavík tar du dig till Handknitting Association of Island (på isländska: Handprjónasambandið) för ett häpnadsväckande urval.
Kostnaden för en handstickad lopapeysa varierar från någonstans mellan cirka 8 000 ISK (~64 USD) och 20 000 ISK (~165 USD). Om du köper en helt ny tröja, skulle kostnaden vara närmare den övre delen av prisklassen, men i den nedre delen för en begagnad lopapeysa. Priserna för autentiska ulltröjor på Island skiljer sig också beroende på plats och är ibland högre i Reykjavik än i lokala butiker i mindre städer. Denna information är dock bara en riktlinje och priserna på isländska ulltröjor kan variera över landet. Du kanske vill kolla in second hand-butiker för att hitta autentiska lopapeysa-fynd!
För en ännu mer speciell souvenir; varför inte köpa ett mönster och lite lokal ull för att sticka din egen lopapeysa? Nedan utforskar vi magin med lopapeysa-stickning och mönsterdesign så att du kan känna dig inspirerad att prova detta historiska hantverk.
Vad är en lopapeysa, var kommer den ifrån och hur gör man en? Dessa är några av frågorna som stickdesigner Joan of Dark (aka Toni Carr) och författaren/fotografen Kyle Cassidy siktar på att besvara i Lopapeysa – A Knitter’s Guide to Iceland with Patterns, Techniques and Travel Tips (Lopapeysa – En stickares guide till Island med mönster, tekniker och resetips), släpptes i Storbritannien och USA hösten 2022.
Eygló Svala Arnarsdóttir pratade med Joan och Kyle för Icelandair.
Alla bilder på den här sidan är av Kyle Cassidy och visar tröjmönster som ingår i boken Lopapeysa.
Joans lopapeysa-mönster är inspirerade av den isländska naturen och hennes upplevelser på Island. Till exempel finns det Lakeside Lopapeysa, Hot Springs Hat och – sjukligt nog – The Executioner's Capelet. ”Alla dessa saker fortsatte att fyllas på i mitt huvud samtidigt eftersom man tittar sig omkring och blir ständigt inspirerad”, utbrister Joan. ”Om jag hade haft två veckor till på mig skulle jag ha kommit på ytterligare 12 tröjor!”
Kyles porträtt av människor som bär hennes lopapeysa-tröjor i det mycket inspirerande landskapet ger ytterligare ett lager till Joans design. Kyle designade och stickade faktiskt också sin egen lopapeysa när han var på Island, och vävde in sin personliga resa som stickare i historien. ”Allt i den tröjan var något vi sett eller upplevt när vi var där och det gör att den skiljer sig så mycket från en tröja man köper i butiken – även om den är stickad av en äkta isländsk mormor. Den tröjan speglar vad jag såg och gjorde när jag var där. Det är den bästa souveniren.”
En intressant detalj i Kyles tröja är en linje av orange i halsen som representerar vulkanutbrottet de bevittnade. Joan nämner också speciella kors som de såg vid en av kyrkorna de passerade och som hon hjälpte honom att få in i designen.
Bild nedan: ”tröjan som finns överallt” som bärs vid Jökulsárlón glaciärlagun.
Joan lärde Kyle hur man stickar över Zoom medan de väntade på att reserestriktionerna skulle tas bort. ”Vi skulle flyga om några dagar när de stängde ner allt”, förklarar Joan. Efter att ha kommit till Island för att undersöka fenomenet lopapeysa och sätta ihop ett bokförslag i slutet av 2019, var deras plan att återvända under 2020 för att avsluta projektet. Covid tvingade dem att skjuta upp det hela och de bestämde sig för att göra det bästa av nedstängningen. ”Kyle lärde sig väldigt snabbt – och jag hade aldrig lärt ut något över Zoom tidigare – men det gick riktigt bra. Han kom igång med stickandet på nolltid!”
Joan uppmuntrar alla att testa. ”Min inställning till undervisning har alltid varit: 'Pröva det. Vad är det värsta som kan hända? Du kommer att misslyckas och repa upp stickningen men du kommer prova och se vad som fungerar och inte gör det. När vi kom till Island höll han på att sticka sin lopapeysa.” Kyle håller med om att alla kan lära sig sticka. ”Det är lättare än jag trodde att det skulle vara. Jag tycker inte att folk ska vara rädda för att prova om de inte har gjort det tidigare.”
Bild nedan: Bokens medförfattare Joan of Dark på Stokksnes.
Mönstren i lopapeysa-tröjorna i Joan och Kyles bok är för både nybörjare och avancerade stickare, med instruktioner om speciella isländska tekniker. ”Vi var tvungna att lära oss hur Island klipper tröjan”, förklarar Joan och utvecklar hur boken till slut handlade om mer än bara mönster. ”Det var roligt att ta med människor på vår resa genom mönstren. Det finns så många mönsterböcker. Det spännande är att se hur de kom till från början. För att se hur vi lärde oss om Island och om tröjorna.” Joan säger att hon var förvånad över hur villiga människor var att prata med dem och dela med sig av sina lopapeysa-sticktekniker.
”Lopapeysa” är något av en social studie av isländsk kultur och arv, inklusive intervjuer med människorna som Joan och Kyle mötte när de var på sitt uppdrag att reda ut mysteriet med lopapeysa. På så sätt är det lite av en deckare, då Joan och Kyle följer lopitråden bakåt i tiden för att upptäcka ursprunget till lopapeysa och hitta personen som gjorde den första tröjan.
Boken skrevs så att även läsare som inte stickar skulle kunna njuta av den, med resetips och berättelsen om Joan, Kyle och deras teams äventyrliga tur till Island i ord och bilder.
Bild nedan: Pint-storlek och lunnefågelmönstrad.
Många tror att traditionen med lopapeysa måste vara flera hundra år gammal. ”Jag tror att det var det som chockade mest”, medger Joan. ”När vi först började undersöka tröjan tänkte jag: ’Det här måste ha funnits i hundratals år.’” Faktum är att även om traditionen att tillverka varma kläder av isländsk ull är mycket äldre, går lopapeysa som vi känner den idag tillbaka till mitten av 1900-talet. ”Den skapades under nu levande människors livstid. Det var fantastiskt att få träffa några av människorna som var med i början och gjorde några av de första, tillägger Kyle.
Men några av elementen i lopapeysa-tröjor är faktiskt uråldriga. ”Vi upptäckte att en del av dessa isländska mönster skrevs ner redan på 1600-talet, så det finns en vokabulär av design som har använts under lång tid. Rosen med åtta kronblad är ett exempel på det och har använts i hundratals år på Island, och som människor använde i sina tröjdesigner och som gick i arv från en person till en annan”, säger Kyle uppspelt. ”Vi pratade med många äldre kvinnor i 80- och 90-årsåldern, som har stickat länge, och som nämnde att de i början inte hade mönster som var nedskrivna, men de brukade titta på vad deras vänner gjorde och de använde sig av det i sin egen stickning.”
Ju mer han lärde sig om ursprunget till den isländska lopapeysan, desto bättre förstod han sin egen stickning. ”När jag blev bättre på det tittade jag på någons lopapeysa och sa: ’Jag känner till alla dessa delar. Jag skulle kunna göra det.’ Det var en riktigt ögonöppnande uppenbarelse för mig, och det skedde precis så, direkt. Efter en sekund insåg jag att jag förstod delar av vad som låg bakom skapandet av dessa, och att det fanns saker som jag kunde göra för att jag förstod språket i det.”
Bild nedan: Lunnefågelmönstrad lopapeysa vid Víks svarta strand.
De flesta islänningar verkar äga minst en lopapeysa-tröja som någon gjort åt dem. De brukar inte tycka att de är något särskilt och blir ganska förvånade över att utlänningar kan se dem som något fascinerande.
”Det var så häftigt för mig som garnentusiast och stickare att se dem ... överallt. Det är en så stor del av kulturen”, säger Joan om sin fascination för lopapeysa. Hon nämner Addi, en medlem i heavy metal-bandet Sólstafir, som tar med sig en lopapeysa, som hans mormor stickade till honom, på turné och som till och med lagat den med skinnlappar efter att den blivit sliten. Kyle skrattar vid tanken på att en medlem i ett amerikanskt heavy metal-band skulle göra något liknande. ”Vad finns det som en mormor skulle göra som ett heavy metal-band kan bära på scenen? Inget! Hela idén är att göra något som dina farföräldrar inte skulle gilla!”
Joan säger att det inte finns något som lopapeysa i USA. ”Vårt land är bara en gigantisk samling av kulturer. Vi har inget som du kan titta på och säga: ”Åh, det där är amerikanskt.” De flesta skulle kanske tänka en cowboyhatt, men den används inte överallt på samma sätt som lopapeysa görs. Som Kyle sa, det närmaste vi har är kanske en hoodie, och det är inte alls lika coolt. Det är intressant att se att något du gör är så knutet till kulturen att du omedelbart tittar på den och säger: ”Island!” i din hjärna.”
Kyle lägger till att den handgjorda aspekten är en del av dess betydelse. ”Många människor sa till oss: 'Du köper inte en lopapeysa. Någon stickar den åt dig.’ Det är liksom en del av din utveckling som islänning. De är inte bara gåvor. De är gåvor som kräver en vecka av någons kärlek.” Joan håller med. ”Även om du köper en i en butik. Så har någon gjort den. Som turist är det riktigt coolt.”
Bild nedan: En mängd olika tröjmönster med Fagradallsfjalls vulkanutbrott i bakgrunden.
Joan och Kyle säger att de definitivt kommer att återvända till Island för att uppleva det de missade under sitt senaste besök, som lunnefåglar och norrsken – och att besöka de vänner de fick. ”Island är inget man stryker från sin bucket list”, säger Joan.
På frågan om deras höjdpunkter nämner Joan Hestalands hästgård, eftersom hon är galen i hästar. ”Jag älskade verkligen vulkanen”, säger Kyle. ”Men för mig tror jag att en av de mest fantastiska upplevelserna var att komma tillbaka till Reykjavík efter att vi hade rest runt i landet och se människor på gatan som vi träffat innan vi åkte och som vi nu kände och tänkte på som vänner. Bygga vänskap som fortfarande lever kvar. För mig var det den mest livsförändrande delen av det hela. Vulkanen var häftig men det är ännu häftigare att någon skickar sms till dig när en vulkan får utbrott.”
”Alla borde besöka Island minst en gång”, rekommenderar Joan. ”Skaffa boken, ta den med dig och följ i våra fotspår!”
Bild nedan: En lopi i vildmarken – vid en bäck i närheten av Helgufoss.
